torsdag 30 september 2010

kaos

Jag trodde aldrig jag skulle säga det, men jag saknar
att vara kär. Det var så fruktansvärt länge sedan att
jag inte minns så bra hur det känns. Jag minns bara
att det gjorde ont. Det kanske är därför jag saknar det.

Jag vill träffas, först på ett café och sen i hjärtat
- och jag vill lämna hjärnan snubblandes efter.

Känna nattluften skriva prosa om våra bara överkroppar
på balkongen medan vi röker ned glödande dikter till filtret
efter att ha knullat som poetiska porrstjärnor på den fåordiga
natthimlen. Inte ett ord vore felstavat i vår diktsamling.

Men nu känner jag mig som en penna utan papper.
Allt jag har skrivit har jag skrivit i sand.
Jag behöver en kropp att skriva på.

Jag behöver ett oskrivet blad.

tack krokben. Idag har jag shoppat. Kläder gör mig lycklig, eller att spendera pengar gör att det gör mindre ont. Det ger en illusion att det gör mer ont i plånboken än i hjärtat. Kvinnor tänker mer med känslor än med hjärnan, så är det bara . Skönt att skriva av sig lite. Nu ska jag sova -god natt

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar